Nennr1

De e konstigt men hur mycket man än inte vill vara f'åfäng måste jag erkänna att jag är det. Miljoner av bristningar är inte snyggt. De spelar ingen roll hur många gånger jag får höra att det är livslinjer de gör dom inte snyggare för det. Nu är de ju inte direkt så att jag har jätte många men dom jag har både räcker och blir över. Sen tycker ju alla att det är så gulligt med bäbis mage och det tycker jag med så länge den inte sitter på mig. Jag har en svår kamp med mitt självförtroende som ni kanske märker. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan kroppen blir okey igen. Grejen är ju i grund och botten att man måste tro på det själv, att man duger som man är. Miljoner röster kan säga det varje dag men de e ju trots allt du själv som måste ta till dig det. 

När man är själv och inte har någon att prata med tänker man alldeles för mycket. PÅ allt möjligt. Tankar som inte borde tänkas. Saker man bara mår dåligt av att tänka på. Jag vill hem NU. Visst de e bara en dag kvar men jag behöver nog ha en liten kram...

DET ÄR NOG LITE SYND OM MIG IDAG