Förlossnings berättelse OBS! långt
2010.03.22
09:14 Inskrivning på special förlossningen öppen 3 cm
09:45 CTG sätts och allt är normalt
10:15 Syntocinondropp påbörjas med 20ml/h
10:53 Droppet höjs till 40ml/h
11:15 Droppet höjs till 60ml/h
12:10 Droppet höjs till 80ml/h öppen 3 cm
12:12 Skalpelektrod sätts jag byter ställning till stående
12:30 Jag börjar med lustgas byter ställning till liggande igen
13:55 Syntocinondroppet avslutas och Theo föds
13:58 Donerat navelsträngsblod till nationella navelsträngsblodbanken
14:15 bedövning för stygn sätts och blir sydd
15:38 Flyttar vi till special bb
17:50 Får vi äntligen ett rum på bb
2010.03.23
15:50 Srivs vi ut ifrån bb
Det var så komiskt för på söndagen den 21 gick vattnet vid 11 och då åkte vi iin till förlossningen och där fick vi en otrevlig barnmorska som inte riktigt lyssnade och när jag frågade vad man gjorde om inte värkarna satte igång så sa hon bara att vi kan ta de sen. Rätt som det är blir hon kallad till ett annat rum och sedan såg vi inte mer av henne. Senare blev vi utskrivna och hemskickade utan svar på frågan.
På kvällen vid 9 ringer dom ifrån förlossningen och frågar om jag hade fått några värkar vilket jag inte hade. Då fick jag två alternativ antingen komma in dagen efter för igångsättning eller så bara för en undersökning och invänta värkar. Men både jag och mikael (som förövrigt låg och sov så jag fick väcka honom och fråga vad han tyckte) ville få ut vårat lilla liv så vi bestämde att åka in för igångsättning. När jag påpekade att jag frågat när vi var inne sa hon att de va henne jag pratade med nu. Ha va bra så man kan ju hoppas at hon fatta piken.
På morgonen vid 8 ringer jag förlossningen och där tycker dom det är väldigt märkligt att jag ska bli igångsatt för de har dom inga jornaler på att det skulle vara en igångsättning men vi får komma in i vart fall.
Vi blir skickade till specialförlossningen för att fördela patienterna lite.
När vi kommer in träffar vi barnmorskan som vi hade som föräldragruppsledare när vi väntade Jonte tyvärr fick vi inte henne.
När väl värkstimulerande droppet är satt händer inte mycket jag ligger i sängen och Mikael läser infopärmen högt för mig. Men sen när dom kommer in och vill sätta skalpelektroden så ber dom mig att stå lite och då mina vänner får jag riktigt ordentliga värkar som när man har så ont i magen och bara vill lägga sig ner i fosterställning så efter att ha ståt i en halvtimma var jag tvungen att lägga mig ner och börja med lustgasen. Barnmorske studenten sitter och frågar lite frågor och tjötar lite skit. Sen kommer maten in men jag gav bort den till Mikael barnmorskan och studenten säger att dom måste till ett möte men dom kommer tbax om ca en timma. Sen kommer det in någon som ställer massa frågor om navelblodsdonation och de ville jag ju ge. Men jag kan inte riktigt prata så jag ger tummen upp och hon tittar frågande på Mikael som säger att ja de vill hon. Tanten frågar åter igen är du säker och jag visar ännu tydligare med tummen och Mikael säger bara JA hon är säker. Sen kommer det in en annan barnmorska som pratar lite sen dröjer det inte länge förän hela rummet är fullt med folk. Där sitter Mikael med gaffeln i handen och fattar inget. Han frågar vad som händer och barnmorskan svarar att nu blir det bäbis vill du vara med?
Jag säger ju bara det att det var tur att den där andra barnmorskan kom när hon gjorde annars hade det blivit bäbis utan att någon vart där och hjälpt mig. Jag kunde inte säga ett ord så de gick inte ropa på Mikael heller.
Ibland har man tur.
Sen när vi ska flyttas till bb visar det sig att det inte finns något rum så vi blir inskickade i undersökningsrummet med gynstol och hela kitet. Så vi går å sätter oss i sällskapsrummet (precis vad du vill när du är ny förlöst jag lovar) sen visar det sig att dom missat att jag vill att Mikael ska sova hos mig så först fixar dom det för att efter en timma säga att det inte gick att fixa. Så jag fick dela rum med en annan. Medans Theo låg och skrek hela natten låg hon och knarrade i sin säng.
Sen dagen efter när vi skulle bli utskrivna så fick läkaren springa iväg på ett akut larm och sedan när vi väl fick undersöka Theo så var det lite papper som vi skulle ha med oss som vi fick vänta 1 ½ timma på för att få.
Så hade de bara gått smidigare på bb hade vi vart hemma vid 2 tiden i stället för 5.
09:14 Inskrivning på special förlossningen öppen 3 cm
09:45 CTG sätts och allt är normalt
10:15 Syntocinondropp påbörjas med 20ml/h
10:53 Droppet höjs till 40ml/h
11:15 Droppet höjs till 60ml/h
12:10 Droppet höjs till 80ml/h öppen 3 cm
12:12 Skalpelektrod sätts jag byter ställning till stående
12:30 Jag börjar med lustgas byter ställning till liggande igen
13:55 Syntocinondroppet avslutas och Theo föds
13:58 Donerat navelsträngsblod till nationella navelsträngsblodbanken
14:15 bedövning för stygn sätts och blir sydd
15:38 Flyttar vi till special bb
17:50 Får vi äntligen ett rum på bb
2010.03.23
15:50 Srivs vi ut ifrån bb
Det var så komiskt för på söndagen den 21 gick vattnet vid 11 och då åkte vi iin till förlossningen och där fick vi en otrevlig barnmorska som inte riktigt lyssnade och när jag frågade vad man gjorde om inte värkarna satte igång så sa hon bara att vi kan ta de sen. Rätt som det är blir hon kallad till ett annat rum och sedan såg vi inte mer av henne. Senare blev vi utskrivna och hemskickade utan svar på frågan.
På kvällen vid 9 ringer dom ifrån förlossningen och frågar om jag hade fått några värkar vilket jag inte hade. Då fick jag två alternativ antingen komma in dagen efter för igångsättning eller så bara för en undersökning och invänta värkar. Men både jag och mikael (som förövrigt låg och sov så jag fick väcka honom och fråga vad han tyckte) ville få ut vårat lilla liv så vi bestämde att åka in för igångsättning. När jag påpekade att jag frågat när vi var inne sa hon att de va henne jag pratade med nu. Ha va bra så man kan ju hoppas at hon fatta piken.
På morgonen vid 8 ringer jag förlossningen och där tycker dom det är väldigt märkligt att jag ska bli igångsatt för de har dom inga jornaler på att det skulle vara en igångsättning men vi får komma in i vart fall.
Vi blir skickade till specialförlossningen för att fördela patienterna lite.
När vi kommer in träffar vi barnmorskan som vi hade som föräldragruppsledare när vi väntade Jonte tyvärr fick vi inte henne.
När väl värkstimulerande droppet är satt händer inte mycket jag ligger i sängen och Mikael läser infopärmen högt för mig. Men sen när dom kommer in och vill sätta skalpelektroden så ber dom mig att stå lite och då mina vänner får jag riktigt ordentliga värkar som när man har så ont i magen och bara vill lägga sig ner i fosterställning så efter att ha ståt i en halvtimma var jag tvungen att lägga mig ner och börja med lustgasen. Barnmorske studenten sitter och frågar lite frågor och tjötar lite skit. Sen kommer maten in men jag gav bort den till Mikael barnmorskan och studenten säger att dom måste till ett möte men dom kommer tbax om ca en timma. Sen kommer det in någon som ställer massa frågor om navelblodsdonation och de ville jag ju ge. Men jag kan inte riktigt prata så jag ger tummen upp och hon tittar frågande på Mikael som säger att ja de vill hon. Tanten frågar åter igen är du säker och jag visar ännu tydligare med tummen och Mikael säger bara JA hon är säker. Sen kommer det in en annan barnmorska som pratar lite sen dröjer det inte länge förän hela rummet är fullt med folk. Där sitter Mikael med gaffeln i handen och fattar inget. Han frågar vad som händer och barnmorskan svarar att nu blir det bäbis vill du vara med?
Jag säger ju bara det att det var tur att den där andra barnmorskan kom när hon gjorde annars hade det blivit bäbis utan att någon vart där och hjälpt mig. Jag kunde inte säga ett ord så de gick inte ropa på Mikael heller.
Ibland har man tur.
Sen när vi ska flyttas till bb visar det sig att det inte finns något rum så vi blir inskickade i undersökningsrummet med gynstol och hela kitet. Så vi går å sätter oss i sällskapsrummet (precis vad du vill när du är ny förlöst jag lovar) sen visar det sig att dom missat att jag vill att Mikael ska sova hos mig så först fixar dom det för att efter en timma säga att det inte gick att fixa. Så jag fick dela rum med en annan. Medans Theo låg och skrek hela natten låg hon och knarrade i sin säng.
Sen dagen efter när vi skulle bli utskrivna så fick läkaren springa iväg på ett akut larm och sedan när vi väl fick undersöka Theo så var det lite papper som vi skulle ha med oss som vi fick vänta 1 ½ timma på för att få.
Så hade de bara gått smidigare på bb hade vi vart hemma vid 2 tiden i stället för 5.
Kommentarer
Trackback
