Mina barn är på SEMESTER

Ja mina barn åkte på semester till falköping. Det känns himla konstigt att inte ha dom hemma. väldigt tomt och tyst. Men samtidigt är det skönt att få vila sig lite. Igår var vi inne i stan och åt på resturang sen tog vi några cider för att sedan bege oss hem.
Idag var jag uppe 6 för att åka till östra och ta nya prover och få nytt dropp. Så idag låg jag på 80 jippi. Det går åt rätt håll i vart fall så nu ska jag tillbaka på fredag å ta nya prover och eventuellt nytt dropp med immunglobulin men det beror på hur mina provsvar ser ut.
Men nu vet jag i vart fall vad min sjukdom heter Idiopatisk (immun) Trombocytopen Purpura forkortas ITP.
När jag kom hem drog vi till bäckebol och gick på ikea och sen drog vi till rusta för att kika ut kom jag med endast en deo *haha*.
Den stora bragden för dagen är att jag har kört bil. Det gick riktigt bra efter ett tag men bäst är ju att sluta på topp (alltså innan något händer).
Sen har jag å Mikael ätit räk och kräft bageter med sallad och till det asti cinzano. lite lyx får man allt unna sig när man är barn fri.



Jag saknar mina barn





Midsommar 2010

Midsommar firades hemma med bara familjen i lugn och ro. Färskpotatis, grillskiva, grönsaker och givetvis gräddfil och gräslök. Men efter maten var vi alla så trötta så vi tog en liten powernapp på soffan jag Mikael å Jonte medans Theo pigg som en lärka satt i babysittern. Sen var det hemmagjorda maränger och glass med jordgubbar som väntade för att Få upp energin lite. Men resultatet var kortvarigt. För min del blev det sängen vid 11. Fy vad trött ja va.

Idag var vi uppe med tuppen jag å kidsen så innan klockan hade slagit 10 hade vi redan hunnit med en promenix lek i sandlådan frukost och bus. Så när vi kom in tyckte Jonte att hans pappa skulle gå upp. Idag är Mikaels allra första semesterdag så nu ska vi få ha honom hemma i 4 veckor JIPPI.

Dropp

Idag har jag då vart på östasjukhuset och fått dropp med något hemoglobin (de hette inte så men typ) det finns naturligt i kroppen men mitt eget förstör mitt imunförsvar så då ger man tydligen extra. Vetti fan hur de funkar men detta är för att hämma förstörelseprecessen och ge kortisonet en chans att verka. Så allt hänger nu på om kortisenet verkar eller inte. På måndag ska jag tillbax oxh eventuellt få mer dropp. Hjälper inte detta nu så kommer det bli operation inom överskådlig tid som han så fint uttryckte de. Det innebär om si sådär 3-4 veckor.


Livet suger ibland...





Värde 18

Ja mitt värde är nu uppe på 18 ingen störe hit om andra ord. Så på torsdag kommer jag spendera min dag på östra. Jag kommer få något dropp som ska hämma förstörelseprossecen. Sen vet jag inte mer vad nästa steg är. Jag blir bara så less på min kropp. Att den inte bara kan sammarbeta. Så himla trist att springa på sjukan.

Igår var Jonte så himla snäll och gullig han va jätte mysig. Han Mikael, Thommy och Stino drog och badade i Åby men jag vågade inte följa med med risk för en infektion för då e de ju kört. Skit kul Men jag hoppas på att få bada ute snart. Sen är det inte så roligt heller när man går runt och känner sig obekväm med kläder på är det ju inget mot vad man känner sig utan. Så jag å lille man var kvar hemma.

När Jonte och Mikael väl var hemma och det var dags för natten så trila Jonte riktigt riktigt illa och slog i sitt huvud í vår säng och han fick den fetaste bula jag sett i hela mitt liv. Som tur är har bulan gått ner i dag men han har ett fint märke stakarn.




Trevligt besök

Igår var Mikaels mamma, pappa, farmor och farfar här på besök och när jag skulle öppna nere i porten till dom eftersom vi har fått nya dörrar blåser ju givetvis dörren till lägenheten igen och kvar inne är en klarvaken Theo i soffan. PANIK. 1300 kronor massa tårar och hjärtklappning fattigare och 45 min på det var vi inne i lägenheten igen. Theo hade hunnit skrika sig till söms två gånger och jg hade fått psykbryt. Det har verkligen inte vart min vecka. Tur att Mikaels mamma å pappa var med och att dom lyckades behålla lugnet när en annan bokstavligt talat gick upp i atomer.

Idag har min pappa hans dam Eva och hunden tösen vart här. Så himla mysigt och trevligt. Vi fick en blomlåda och lite grejer till balkongen och så fick jag även lite kläder vilket var mycket välbehövligt nu i kortison fettman. Det var skönt att få krypa in i pappas armar och få känna sig liten och ynklig igen. Det var längesedan man kände den känslan den där tryggheten och hoppet om att det kommer lösa sig även om det inte känns så just nu.




Meningen va att vi skulle åka till slottskogen och grilla men vädergudarna var inte på vår sida så det fick bli massa lek och bus hemma i stället.



Mikael gosar med Tösen


Så här trött blir man efter att ha busat med Morfar och Eva en hel dag


Vet inte om jag ska skratta eller gråta

Igår var jag på sjukhuset igen för att ta nya prover . Stino var gullig och följde med som barnvakt åt Jonte snäll som hon är.
Jag hade hoppats att värdet skulle ligga på runt 40 i vart fall för förra torsdagen låg det på 35 men det visade sig att min kropp inte tar kortisonbehandlingen så jag är nere på 16 igen. Vilket synts eftersom jag har fått nya blåmärken och idag kom näsblod. Så jag får öka dosen kortison från 75mg till 100mg. Sen ska jag tillbaka på måndag för nya prover och har det inte stigit som dom vill ska dom ha kommit på vad nästa steg blir på torsdag då jag åter ska till östra för prover och läkarbesök. I värsta fall kommer dom att operera bort min mjälte och de kommer troligtvis innebära att jag lättare kommer få infektioner och måste vacciners mot allt som går att vicciners mot. Känns läskigt att inte veta vad framtiden har att utvisa.

På tal om vaccination så har Theo fått sin första idag och det gick hur bra som helst. Han va lite arg och ledsen men de går ju över snabbt som tur är. Men vi får väl se om febern kommer sen ikväll. Trött blir man i vart fall när man fått sprutor.

Skönt med solen

Idag har jag haft hela förmiddagen själv. Jonte va på dagis och lillkillen sov. så då äntligen passade jag på att sitta ute i solen och läsa i en bok. Hur gött som helst. I morgon bär det av till östra för att ta nya prover och prata med doktorn. Får se vad värdet ligger på nu.

Jag är riktigt riktigt trött på att gå på kortison nu. Jag känner mig riktigt fet och vidrig. det är lite som när man ska på fest och du provar alla kläder du äger och har men allt tycks bara sitta illa. Så i slutändan skiter du i att gå. Den känslan har jag varje dag. Det är de som är det jobbigaste. Men Beach 2011 är min. 2010 för jag gå begravd i stora klänningar i stället. Tur att man har kvar gravidkläderna.

Vi har haft en inneboende här ett par dagar. Till Jontes stora glädje.






Psykfall

Det är läskigt att se hur en människa kan vara så manipullativ. Men inerst inne bor där ett monster som bara förstör.
Hoppas det löser sig snart och att ni kan ge fan i varandra.

Jag håller på att städa men de går jävligt segt alltså. De e så trist. längtar till Mikael kommer hem igen och umgås lite. Dock tror jag att et kommer dröja.
Jag är sjukt sugen på Polly hela tiden hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att jag var gravid igen =O/


zumba släng dig i väggen

Jag hatar Sean banan men han har fattat grejen alltså. Så himla skön låt. Lyssna på vad han säger allra sist i låten så klockren.






NNu har jag fått min telefon att funka ordentligt oxå. Hur gött som helst. Lagom tills jag fått de funka kommer det väl visa sig att jag måste byta kort på måndag eftersom dom trodde mitt gamla inte skulle funka med surf vilket ju gör.

Vanvetts affär

Hmm ja jag vet inte jag. Det tog emot men nu är den i mina ägor. Xperia X10 mini Fast med det gröna skalet då givetvis. Den fick följa med mig hem igår.

 
Den är en aningens krånglig att skriva med. Men det är nog en vanesak. Mitt kort har inte börjat funka riktigt än så jag måste använda min gamla telefon för att ringa och smsa men surfa kan jag göra. Jag ska försöka få över lite musik på den sen men jag måste nog be om lite hjälp.

Jag hade en sjukt rolig och trevlig dag med Stino igår. Sånna dagar har saknats i mitt liv på sista tiden. Idag hade jag planer på att dricka varm&kall och äta jordgubbar. Men den lusten försvann lite faktiskt.

Fy fan va kortison sabbar ens kropp. Jag ser ut som svullo. Känner mig bara som en flötmunk det dallrar överallt. Jag längtar så tills jag blir av med det...


Konstig känsla

Det är konstigt att det känns som vanligt. Att man inte fått en sån där aha upplevelse. När jag pratar om det fattar jag ju att det är allvarligt att det kunde gått riktigt illa. Men ändå käns det inte som på allvar. Det är ju fortfarande allvarligt. Jag måste ju gå på kontroller och får helst inte bli lämnad själv.
Stino fick sitta barnvakt åt mig igår. Känns inget roligt att behöva bli passad på att inte få klara sig själv. Men det är tur att jag har dig min vän.
I morgon bär det av åter till östra för att ta nya prover och ett läkarbesök. Får vi se vad dom nya proverna säger. Hoppas jag kan börja dra ner på kortisonet snart för jag har fått dubbelhaka och mina vader har svullnat. Känns inget kul alls faktiskt.




Äntligen hemma

Idag har jag äntligen kommit hem efter att spenderat mina närmsta dagar inlagd på östa sjukhuset.
Jag och Theo åkte in till akuten i tisdags för att kolla upp alla mina blåmärken och blodprickar. Det visade sig visst att det var allvarligare än jag någonsin kunnat gissa på. Jag hade ingen mätbar nivå på lymfocyter i blodet. Det som gör att blodet koagulerar. Man ska ligga på en nivå på drygt 150 och min nivå var lägre än 5. Så det blev till att sitta på akuten i 9 timmar i väntan på mitt öde. Sen när jag väl fick reda på att jag inte fick komma hem inte ens för att packa väskan blev jag flyttad till medecin avdelningen. Där gav dom mig extra lymfocyter men så fort dom gick in i mitt blod dödades dom av mitt imunförsvar. Så jag har inte fått lämna avdelningen eller ens mitt rum utan att ha haft någon med mig på grund av risk för hjärnblödning. Så mina dagar har jag spenderat i väntan på att Mikael och Jonte ska dyka upp så vi kunde gå till lekparken i några timmar.

Idag var min nivå uppe på 19 och jag fick egentligen inte lämna sjukhuset förrän det var över 20 men läkaren var snäll. Fast jag var tvungen att lova att inte vara själv och ta det väldigt lugnt. Jag ska tbax i morgon för nya tester. Min behandling består av kortison och blödningshämmande eftersom jag fortfarande blöder sedan jag födde Theo. Så min sommar innebär kortison behandling och i hopp om att jag inte kommer svullna för mycket. Ammningen har jag fått sluta med eftersom kortisonet gör Theo hyperaktiv och inte kan sova och ersättningen gör honom jätte trög i magen så han har magknip. Lite krångligt att få det gå ihop men nu måste väl det ändå vända. Det känns inte som turen vart på vår sida det sista i vart fall inte när det gäller sjukhus.









(bilderna är tagna av Robban som kom å hälsa på)


RSS 2.0