5 dagar kvar

Jag vet inte riktigt varför det känns som att knodden inte tänker att ploppa ut dom närmsta dagarna. Men jag känner det på mig. Hoppas för guds skull att jag har fel. För nu får jag inte igen brallorna längre. Huvudet är så långt ner. 
Idag har det inte hänt ett piss. Jag har suttit här å gluttat. Pojkarna är åter igen å gör teori. Stino kommer ner om 1 ½ timma för vi ska laga mat ihop. så det är nog dags att sätta lite fart å göra hemmet pressentabelt.  

Devar meningen att jag å pojken skulle åkt in till stan å tittat på lite grejer men så blev det inte. Jag sitter här hemma å blir grå. men samtidigt vet jag det att om jag åker någonstans så kommer jag inte kunna röra mig sen. Så det är lite som att välja mellan pest eller kolera. Vet inte riktigt vad som är värst. Men jag längtar till jag kan få tillbaka mitt liv. Att kunna hitta på saker igen få gå ut på en promenad. Så jag hoppas allt att det lilla livet vill komma ut å hälsa på mamma å pappa snart.





För er som inte ser vad det står:
Kyrkans UngdomsKör

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0