Nennr1

I torsdags tog jag barnen på tåget till Falköping. Jonte verkligen älskar att åka tåg. Denna gången satte jag Theo på väskan så han nådde upp till fönstret så han med kunde se ut. Å vilken succé han var helt med på vad som hände utanför fönstret.
Väl hemma hos mamma var det full rulle. Theo gick som vara den han kröp nästan inget till skillnad mot hemma som han nästan jämt kryper.
På fredagen drog jag hem å gjorde mig i ordning för att sedan gå ut å äta middag med Mikael. Så himla mysigt bara jag å han.
Lördagen spenderades hela förmiddagen i sängen å sen ett snabb röj i lägenheten för att sedan göra mig i ordning å dra hem till Maria.
Satt hemma hos Maria å för grundade lite innan vi drog till sticky fingers för att se lilla syster. Tyvärr är vi ju inte båda inte långa utan vi fick stå längst bak i baren för att Maria skulle se något å i och ned det blev ljudet riktigt kasst. Men men spelningen var bra. Det var första å troligtvis den sista gången jag var på sticky en klubb full med nivå skillnader i golvet i taskigt mörkerseende resulterade i att jag knäböjde framför baren å kraschlandade in i en snubbe som stog där. Tur i oturen skrattade vi åt det båda två å ingen större skada skedd mer än att självgodheten fick sig en törn. Sen har dom livsfarliga ledstångar jag skar ett djupt jack i mitt finger å de tog ett tag innan jag fatta att jag blödde å inget plåster på hela bygget.
När Maria dragit hem kom M å hämtade mig för lite mer party. Å sen hem i sängen för alldeles för få timmars sömn för att sedan åka å hämta våra änglar.

Japp Mikael fick för sig att starta upp mitt gamla akvarium som jag fick när jag fyllde 10. Så i början av förra veckan åkte vi å köpte pump, växter å grus. Sen i lördags åkte vi å köpte fiskar å Jonte hade ett enda önskemål å det var en blå fisk. Det finns ju inte så många blås fiskar att välja på så vi hittade en blå/röd/lila kamphane som han älskar å han har döpt den till nemo.
Så idag när jag hämtade honom på dagis skulle han gå hem å se om nemo hade saknat honom.

I morgon beger vi oss till fkp. För i helgen ska jag vara barnfri och bara ta och vårda mig. Så kidsen ska va hos mamma å Nanna. Vad skulle jag göra utan dom.

Fascinerande hur vår kropp fungerar egentligen. När den säger ifrån helt utan förvarning.

Igår var jag på jobbet i 4 timmar drygt. Jag fick åka hem för magen total strejkade. Det har aldrig hänt innan utan att jag har vart magsjuk. Jag trodde verkligen magen skulle sprängas. Det gjorde så ont så jag var helt svimfärdig. Som tur var fick dom in någon annan så jag kunde åka hem å må dåligt ifred. Dock har ju barnen fått va hemma eftersom OM det nu skulle vart magsjuka får dom ju inte va där. Så idag har jag haft fullt upp med mig själv och dom. Men chokladbollar/negerbollar blev gjorda i vart fall och det uppskattades.

Nu till en helt annan sak.
Jag å Jonte satt å pratade om tjejer å killar förut å han sa att han va tjej.
Jag: ja men Jonte du har ju snorre å det är ju bara killar som har det.
Jonte: jag har pappa har å Theo har.
Jag: precis men mamma har ju ingen så jag är ju inte någon kille utan tjej.
Jonte: ja mamma har bara rumpa.
Jag: haha men de går ju inte vad gör man med rumpan?
Jonte: bajsar. Vi får köpa en stor snorre till dig mamma så du kan kissa.

Gullunge där. Vilken grym fantasi han har.

Men frågan är vad ni säger om det kvinnliga könsorganet vad har ni för namn för det till era små. Jag vet i sjutton vad jag ska säga. Inte det fula F ordet å inte snipa/snippa.

Inte så konstigt att världen ser ut som den gör när man måste skriva sin egen remiss för att få hjälp. Helt sjukt inte heller så konstigt att den negativa statistiken höjs varje år när det ska va så svårt att få hjälp.
Ibland känns det bara så himla motigt.

Theo har fått en annan diagnos och nu är det en sak till som lämnas åt framtidens utvisning. Inga klara besked inget så här är det och så här kommer det bli.

Idag har vi vart på dom för lilla Lo. Jätte fint å mysigt. Synd bara att Jonte å Theo fortfarande är kassa. Jonte har ju fortfarande feber. Jag vet inte hur länge den här skiten ska sitta i men det känns som dom vart sjuka nu i en evighet. Hade det inte vart för att jag å Mikael hade fått den stora äran att få vara faddrar till Lo så hade jag nog vart hemma med jontis.
Lo var så snäll i kyrkan sa inte ett pip.
Mikael tal som han skrivit alldeles själv var så bra att till och med jag å Stino fick våta kinder. Men det gjorde han riktigt bra.
Mitt dopkort som jag gjorde till malou blev jag riktigt nöjd med. Å på baksidan sitter Mikaels tal.

Fysjutton vad slem, snor å dregel som kommer ur dom små liven när dom är förkylda. Nu har det snart pågått i två veckor. Å det är väldigt svårt att roa två gnällspikar inne i två veckor. Förslag mottas gärna. Idag har vi i alla fall vart iaffären. Så lite frisk luft har det blivit. Men man är ju inte jätte pigg är väl sund att påstå.

Stino var här nere med hudkriter som jonte fick i julklapp å givetvis skulle jag måla kiss. Sen ville inte Jonte vara kiss mera utan en katt