Nennr1

Nu tänker ni säkert: Jasså inte idag heller. 
Å jag tänker det samma. Jag bara längtar efter att få hälsa på det lilla liv som finns inuti mig. Jag vill oxå klämma och känna å snusa. Men my time will come. Jag tycker bara att det går för j*vla långsamt. Men en sak är väldigt säker jag har börjat att samla vatten mina fingrar är tjockare än prinskorvar och dom kliar som fan. Så det är nog ett tecken på att det börjar närma sig.
I natt har jag sovit jätte oroligt å vart uppe å gått å grejat. Man vill ju inte föra för mycket väsen nu när Mikael äntligen fick sova ut. Men när klockan var 10 gick det inte längre. Jag kunde bara inte sova mer å då hade jag ändå inte sovit mer än två timmar i stöten. 
När jag kommer in på förlosningen kommer jag redan vara slutkörd utan att ens ha börjat.
Det hade ju känts lite mer meningsfullt att gå upp mitt i natten för att ta hand om sitt barn istället för att inte ha ro i kroppen. 
Jag hoppas verkligen att det blir min tur snart.
Jag längtar så jag håller på att dö.