Nennr1

Dagen då mitt vatten gick när jag väntade Theo visade dom family guy på tv och just detta avsnitt. Mamma och Mikael hade jätte roligt och gick och sjöng denna låt helt hysteriskt. När jag satt och kikade på tv i kväll dök avsnittet upp igen och som en deja vu fick jag samma glada, nervösa och längtansfulla känsla i kroppen att snart är det dags att välkomna en ny familje meddlem.

idag var jag hos doktorn och det var med ett stort leende jag lämnade mottagningen. 27? låg mina värden på. Jag fick så mycket beröm av min doktor (dock inte doktor mys) han använde ett svårt ord som jag inte mins men det betydde typ att jag var en person som tog min sjukdom med ro och inte gick under. Men enligt mig blir inget bättre av att jag skulle gå och gräva ner mig. Jag har ju inte haft så mycket annat till val det är ju bara gilla läget. 
Sen när jag skulle gå sa han "Jennie du är historisk"
Haha tänk det ni historisk.
På min mottagning tror jag dom träffar många personer som är bittra och har gett upp livsgnistan. Sånna som inte vill kämpa längre. Så om mig pratar dom troligtvis i fikarummet om =O)