Nu har det gått en vecka...

Sedan Theos operation. Inget gnäll inget ont inga bekymmer alls. Så himla duktig och modig min lilla plutt.
Röret i örat verkar ha uppfyllt sitt syfte fin fint. För herre jösses vad han har börjat snacka. Det är aldrig tyst här. Han tjoar och lever som bara den men framför allt härmar han Jonte. Jonte som förövrigt bara kan ett enda ord nu mera och det är NEJ. Just nu är han en trottsig nej sägare. Allt man frågar om är saret nej på. Sen blir han jätte jätte arg för att man inte fattar och gör som han vill.  Det är verkligen inte lätt att veta vad man ska göra för att få honom nöjd.

Igår va min pappa och hans dam Eva här och hade lite fusk firande för mig och Theo. Det var riktigt mysigt faktiskt. Jag har inte träffat dom sedan julas så det var ett bra tag sedan. Både Jote och Theo är ju super frälsta i Tösen. Hon är ju lite mer samarbets villig än Winston hon står ju still när man klappar på henne.


Mina fina kids och min underbara bonus mamma.


Jag vet bilden är super suddig men den är så klockren. Theo skulle bara kramas med Tösen. Tyvärr luggas ju Theo samtidigt så det är inte supermysigt att kramas med honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0